Min sista dag på jobbet före jul var jag stressad och ännu mer stressad och ganska känslig. I vanlig ordning kaos hemma på morgonen och en sambo som var vansinnig på barnen för att de bråkade. På jobbet försöker jag rekrytera, släcka bränder, finnas till för mina medarbetare och en massa annat Och då nämnde jag inte den enkät som avdelningen gjorde angående arbetsmiljön där resultatet blev uselt. Hur som helst tänkte jag ta mig tid att fika med mina medarbetare så där min sista dag inför jul. Rätt vad det var satt jag och medarbetarna och diskuterade en arbetstidsprincip - jag på ena sidan och de på andra sidan. Urfånigt för det är inte jag som personligen bestämt principen och dessutom gäller den ju även mig. Helt plötsligt kände jag att det var droppen, snart börjar jag att gråta så jag reste mig upp och mer eller mindre rusade iväg till mitt rum där jag stängde och grät heta tårar i fem minuter. En chef på gränsen till nervsammanbrott? Jag har inte berättat det för nån. Brukar prata med W som har samma roll som mig men vi träffades aldrig under dagen. Nä usch....vet inte hur mkt jag orkar. Och borde man inte prata om sådant här med sin partner....har jag inte gjort. Liksom ingen ide, han skulle bara tycka att jag var löjlig. Sistnämnda oroar mig nästan mer än själva gråtattacken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nytt år nya möjligheter. Ja det hoppas jag på, det är mycket som jag behöver fundera på i mitt liv just nu. Två busiga barn som driver mig till vansinne (fast de kanske är minsta problemet), ett jobb som är stressigast i världen, ett förhållande på f...